Visar artikel nr: 99

Inlagd av: Benny Jonsson
Frankfurt Mässan 2001

Afisti does Germany

Färden mot det germanska riket avgick onsdag eftermiddag från Umeå. Planen var att pricka in tre aktiviteter på tre olika platser i Tyskland under en och samma veckoslut. Vi klarade det nästan.

Från Umeå körde vi svenskt stål. En Saab 93 Aero -00. Dess piloter var Robert och jag. När saaben återkommit till sin födelsestad, Trollhättan, byttes den ut mot ett italiensk kontinentlok i form av en Alfa Romeo 164 V6 -90.

Bilens ägare Tony som dessutom är min bror, Fredrik från Stockholm samt Robert och jag klämde oss därefter in i164'ans läderklädda och luftkonditionerade behag.
Vår plan var att klippa Frankfurt salongen på fredagen, därefter German500 och CART på lördag , sedan koppla av med lite bankörning på Nürburgring och nordslingan på söndagen.

I Rödby, Danmark precis när vi skulle köra ombord på färjan mot Puttgarden och Tyskland lät 164'an bara "mjö-mjö-mjö". 2 timmars felsökning och diagnosering och "goda råd" från alla turister som glodde på dom tokmekande svenskarna ledde till att två trisklande relän åtgärdades med 5-56 och ett manuell bränslepumps relä i form av en skruvmejsel, sockerbit och bakpassagerare. Alla ägare till gamla 164:or nickar förmodligen igenkännande åt reläfenomenet.

Med två sladdar stickande ut från bagageutrymmet gjorde min bror därefter en heroisk insats på dom tyska högfarts vägarna och lät 164'an förnedra dom tyska prestigeåken. Och när vår bärbara dator med hjälp av GPS och digitala kator rapporterade att vi nu endast hade 5 mil kvar till Frankfurt så ansåg vi att vi förtjänade lite sömn på ett tyskt hotell. Sådana finns det kontinuerligt längst dom tyska vägarna och priserna är mycket humana.

Fredag morgon, upp med tuppen. tysk frukost inklusive massor av gott tysk kaffe. Avfärd mot frankfurt salongen. Datorn och GPSen hade stenkoll på var vi var hela tiden. Fredrik hade lagt in mäss parkeringen som ett riktmärke(waypoint) och det var bara att sikta och köra mot den.
När vi närmade oss mässparkeringen tog den tyska överheten hand om oss och vi blev oerhört effektivt vallande in i ett parkeringshus utan några som helst fördröjningar. Från parkeringshuset gick sedan kontinuerligt gratis bussar mot själva mässområdet. Och fast det var stora mängder människor i omlopp flöt det hela utan några som helst missöden. Mycket imponerande. Det märktes att dom ordnat mässor förr i Frankfurt...

Själva Frankfurt mässan är jättelik. Stockholms bilsalong skulle rymts i en mässhall. här fanns det 11 st.! Dessutom hade BMW en speciellt uppbyggd hall enbart för ändamålet.
Vi var på mässan i 12 timmar , vi hann besöka alla hallar utom en, men då hoppade vi över flera märken. På sluten var man duktigt likgiltlig och reagerade inte längre över V12 och prislappar på miljonen. Enda montern vi besökte 2ggr var Alfa Romeos och det var endast för monterdamerna och för att tigga ytterligare pressmaterial.
Alfa Romeo hade det mesta i sitt modell utbud på plats.156 GTA i sportwagon och sedan utförande. 2 och 4 dörrars 147. En GTV och en 166. Vanliga 156 och dessutom en 156 diesel.

Massor av mera eller mindre snygga design studier och konceptbilar fanns det också. VW, BMW och Crysler/Mercedes hade egna byggnader för sina bilar och övriga märken fanns inrymt i resten av byggnaderna.

Eftersom vi hade lyckats komma över biljetter för fredagen som är vikt för branchfolk var trängslen obefintlig, inte för att det var brist på folk utan just för att anläggningen är så jättelikt. Jag kan dock föreställa mig att allmänhetens dag är något helt annat när man skall trängas med medel-Fritz och svenssons-Helmut. Tyskarna är ett bilintresserat släkte och det märks förmodligen vid dylika tillfällen.

Med platta fötter och av strålkastare rödspränga ögon tog vi gratisbussen tillbaka till vår väntande 164. Med GPS hjälp tog det inte många minuter att komma ut från Frankfurt och vi satte kurs mot Lausitz där German500 och europas första CART lopp skulle äga rum dagen efter. Planerna på en utekväll fick bytas ut mot en "helkväll" på tyska autobahn istället. Och vid 2 tiden på natten ramlade vi ner i sängarna på ett utmärkt hotell i det forna Östtyskland.

Morgon började med lite service arbete på dom ökända reläerna vilket var snabbt överstökat. Några snabba mil på dom fina tyska vägarna så meddelade GPS'en att vi var framme och det stämde bra eftersom banan nu låg på höger sida om vägen. Sedvanlig tyskt effektivitet vallade snabbt in oss på en parkering som låg mitt på en testbana för bilindustrin. Och tillsammans med massa glada motorfans fick vi promenera en bit till våra i förväg bokade platser.

VILKEN ANLÄGGNING ! Det var STORT. Det sägs att den kostat 1,4 miljarder och det stämmer nog. Inga köer, bra skyltning och massor av insläpp gjorde hela hur smidigt och enkelt som helst. Själva superovalen på 3.2 km är egentligen bara en del av anläggningen. Förutom den finns en komplett F1 bana INNANFÖR ovalen. Dessutom finns en 11.3 km lång bana utanför för långloppsracing. Hela superovalen hade numrerade sittplatser runt om. och vid varje trappa ner i läktaren fanns en mobil pub som sålde tyskt Öl för 5dm (25 SEK). ville man äta fanns det pizza, korv, smörgås, osv i stånd nedanför läktaren.
Svensk motorsport är inte ens i samma liga, vi delar knappt samma universum...

Med en öl i ena näven och en pizza slice i den andra och proppar i öronen besåg vi hur Kenny Bräck slutgiltligen tog första platsen under gulflagg efter den dramatiska kraschen med Zanardi. Någon som inte framkommer i TV är hur initi h*lvete fort det går. Vi satt bara och svor till varandra dom första varven när vi insåg hur fort bilarna körde.
Jag tog varvtid på kennys bil och han gjorde ett varv på 36 sekunder. Detta på en bana som är 3.2 km lång ! Det blir en hastigthet på 320km/tim. I snitt !
På rakorna går det ändå fortare... Killen är värd varenda dollar i mitt tycke.

Nu bestämde vi oss för att slopa Nordslingan. Vi var efter långa dagar och ännu längre kvällar ganska trötta . Vi bestämmde oss istället för att besöka Polen.
Polska gränsen ligger bara några mil från banan och även om priserna på mat och hotell i Tyskland är rimliga så är var det säkert ännu billigare i Polen. Efter lite kryssande efter en Polsk gränsövergång kom vi till slut rätt. Men det blev väldigt fel. Helt plötsligt förvandlades den fyrfiliga tyska motorvägen till en lång bilkö och vi fastnade omgående mellan stora långtradare.

Efter ett tag lyckades vi smita imellan i en fil avsedd för polis och utryckningfordon och efter att kört några kilometer längst med köerna mot polska gränsen såg vi till vår fasa att filen vi körde i
slutade imellan vägräcket och en oändlig kö med polska lastbilar.

Läget var prekärt, vi hade ingen lust att tillbringa natten framför en polsk gränsövergång och vi satt ordentligt fast. Efter en rekordkort intern disskution beslutade vi oss för att slopa Polen och försöka komma över till motsatta körfältet och återvända till Tyskland om vi bara kunde komma över mitträcket på något sätt...

En spejar patrull till fots kunde dock glädjande meddela att det fanna en öppning i mittenräcket mellan körfälten. Mellan oss och det var det dock fyra körfält fyllda med polska lastbilar och därtill hörande måttliga muntra polska förare. Dessa hade förmodligen tillbringat många timmar (dagar ?) med att försöka kommer genom gränsen.

Med en kombination av muntlig övertalning och ren chansning kunde vi dock klämma oss imellan. Och trumfatiorisk körde vi mot ett tysk hotell istället.

Söndagen blev en kombination av tyskt kulturbyte i form av mat och öl i Berlin och frenetisk bilkörning. När vi först vid 18 tiden mitt inne i centrala Berlin, mätta på tysk tårta och kaffe, insåg att vi kanske skulle bege oss mot Sverige. Vi hade nämligen färjor att passa. Vi hann även om färjerederiet tyckte vi kunde kommit lite tidigare än 7minuter innan färjan skulle avgå.

/Benny Jonsson













Det finns 56 Bilder