Visar artikel nr: 203

Inlagd av: Lars Gustavsson
Min allra första Alfa Romeo !

Det började nån gång i slutet av 80-talet. Jag såg en Alfa Romeo GTV !.
Åtminstone vill jag minnas att det var på det viset. Det var i alla fall den alfan, som jag började sukta efter.
Inte ens det faktum att jag inte hade körkort, skulle få hindra mig.
Vilken tur att jag på den tiden hade en flickvän med körkort !
Fast hon var inte ett dugg intresserad av att flänga runt i Stor-Stockholm efter ett fullblod
från sydligare breddgrader.
Okej ! Hinder nummer ett alltså.
Hinder nummer två hittade jag, när jag tittade i plånboken !
Det är svårt att gradera Alfa-viruset, som jag drabbades av, men låt mig säga så här:
Utan körkort, åkte jag kommunalt, tvärs över Stockholm, för att kika på en Alfasud, utan
skärmkanter (galvanisk lättning), med vissheten, att jag skulle bli tvungen att be ägaren (!),
ta bilen på en provtur, med mig i passagerarsätet…
Det blev inget köp den gången…
En annan gång fick jag med mig svågern, på en provtur i en trimmad GTV 2.0. Inga stöt-
fångare hade den och lacken var gropig efter ett flertal omlackningar med tvivelaktigt underarbete.
Inget köp den gången heller… kanske tur ändå.

Alfa-virus förresten ?
Jag drabbades snarare av Italien-virus. Ja, så är det närmare bestämt.
T ex:
Första musikminne (förutom Elvis!) = Come Prima med Umberto Marcato
Klädstil jag gillar = Mafiosolooken med lång rock
Vinflaska = Chianti Ruffino
Språkval till gymnasiet = Italienska (blev spanska tyvärr)
Ja, Italien har förföljt mig t o m utan att jag velat det:
Skulle byta glasögonbågar, så jag gick till lokala optikern.
Behövde inte kika länge förrän jag föll för ett par, som jag bara måste ha.
Italienska ? Nä, döm om min förvåning, när jag såg märket Brooks Brothers
(amerikanskt tror jag)… modell då ??? Hmmm… ”Italy” !!!

Men Alfa nu då… jo, i början av 90-talet hamnade jag i Värmland… med ny flickvän och ingen tunnelbana ! Körkort blev ett måste.
Fattar inte nu varför jag väntat med det, men det är en annan historia.
Nåväl… efter att ha avverkat en Citroen BX och en Nissan Micra, så hände det !
På väg hem från jobbet i micran, såg jag i ögonvrån, nåt rött, med linjer, som fick mitt
huvud att vridas instinktivt åt det hållet. Det där måste vara en Alfa Romeo, tänkte jag.
Vid första bästa tillfälle, svängde jag runt och åkte tillbaka för att titta lite närmare.
Bilen stod långt ifrån själva butiken, lite för sig själv, ganska nära vägen, så glädjen och upphetsningen förtogs lite av misstanken, att det kanske var en kunds bil.
Men en Alfa var det i alla fall !
Vid en närmare titt såg jag att det var en Alfa 33:a, men den såg inte riktigt ut som de jag sett tidigare. Inte lika ”gubbigt” fyrkantig, och med vinge och kjolpaket. Senare skulle jag få veta att 1990, så kom en ny version av 33:an, med snyggare kaross. Detta var dessutom en 16-ventilare.
Jag gick in och frågade om bilen var till salu, och det var den !
Efter ett flertal tittar och provkörning, så lyckades jag övertala min dåvarande flickvän (exfru), att det var ett bra köp.
Inte en skråma inuti, välpolerad och blank utvändigt, underedsbehandlad och vaxsprutad i alla skrymslen.
Micran snyggades till och byttes in mot det som skulle bli min allra första Alfa Romeo !

Detta var 1998 och bilen var i min ägo ca 2 år, men såldes p g a en läckande styrväxel, eftersom vi var mitt inne i en husrenovering, även det en helt annan historia.

Lars Gustavsson

Det finns 2 Bilder